Shylock
Peter, Per, Tobbe och HP må protestera, men man kan rätteligen säga att den korrekta titeln för den här sidan är "Melkers band". För oavsett om bandet hette Akut, Censur, Karl Gustav, Shylock, Backbeat eller något annat så handlade det alltid om ett gäng människor som repade och spelade (bland annat) Melkers låtar, i hans replokal och på hans sånganläggning.

Melkers band var mitt första band. På mitt förslag hade bandet ett kortare tag namnen Akut och Censur. I min nyvunna entusiasm över detta första band, samma entusiasm som jag hade för punkvågen - vilken fick mig att kladda upp punkaffischer överallt där jag kom åt, inför stundande konserter - så satte jag nu också upp klisterlappar i Jakobsbergs centrum. På dessa vita klisterlappar stod först Akut och sedan Censur, förstås. Melker skrattade gott åt min entusiasm och kanske också åt dessa fula klisterlappar, där bandnamnet skrivits dit med spritpenna, både kladdigt och fult.

Akut/Censur gav aldrig någon konsert, vilket inte kan ses som någon större förlust för kulturlivet inom Järfälla kommun. Den bistra sanningen är nog att inget av Melkers musikaliska projekt utgjorde en omistlig del av kommunens kulturliv. "Aldrig så många band som nu, bra eller dåliga, spelar det någon roll när dom ändå finns?" sjöng Grisen skriker - och jag håller med till hundra procent! Vi hade roligt, vi strävade och försökte och det är det viktigaste av allt.

Jag är inte den rätta personen att berätta om Melkers många band, den lämpligaste personen är han själv - men tills hans berättelse blivit skriven så vill jag ändå berätta något om min korta återkomst till Melkers lilla skara, om mitt deltagande i bandet Shylock, som ändå var ett hyfsat band.

Det var 1981. Jag lirade ännu med Le Slip. Jag har för mig att det var Melker som kom med frågan ifall jag inte kunde tänka mig att också bli extra gitarrist i Shylock, vilket då var Melkers senaste projekt. Av den gamla sättningen ifrån Akut-/Censurtiden återstod förutom Melker bara Tobbe, som väl gradvis blivit en stabil och habil basist. Nya för mig var Per på orgel, samt Peter på trummor. (De sistnämnda kom jag senare att spela med i bandet Paria.)

Jag har på Le Slip-sidan nämnt spelningen på Björkeby den 12:e november 1981. då jag spelade med både Shylock och Le Slip. Jag vill minnas att just den spelningen var lite yxig för Shylocks del, men att den gick som på räls för Le Slip. Jag minns i varje fall att min kära kompis Pippi kom fram till mig efter konserten och vänligt men bestämt sa åt mig att skippa Shylock och satsa på Le Slip istället. Och visst, Le Slip var det klart bättre bandet av de två, men Melker och Tobbe var mina polare - och så jävla dåligt var det väl ändå inte... eller..?

Denna dubbla lojalitet togs inte väl emot av mitt andra band, Le Slip, som sedan i praktiken kickade mig ur bandet. Mer om detta finns på Le Slip-sidan. Shylock har jag för mig att jag så småningom lämnade på eget initiativ.

Ifrån denna vända med Melker och kompani minns jag som allra bäst en helg då vi åkte ut till Melkers föräldrars lantställe för att repa och festa. Stämningen var på topp redan i bussen på vägen dit. Jag tror att Tobbe körde och att han då dessutom var den ende med körkort, men osvuret är bäst.

När vi kommit dit så lastade vi ur och riggade upp grejorna i husets övervåning. Det var väl en av Shylocks mindre organiserade repningar, om man säger så. Alla som varit med om att spela i band känner till fenomenet, hur man under spelandets gång plötsligt får för sig att man inte riktigt hör sig själv/sitt instrument (förmodligen för att intrycken trubbas av när öronen helt enkelt blir trötta) så man går fram till förstärkaren/sånganläggningen/PA:t och SKRUVAR UPP SIN EGEN VOLYM!

Detta får till följd att någon annan i bandet då upplever att han eller hon inte riktigt hör sig själv, alltså går personen fram till sin förstärkare och SKRUVAR UPP VOLYMEN!! Vid det här laget börjar de övriga tycka att de inte riktigt hör sig själva, så de SKRUVAR UUUPP VOOOLYYYYMEEEEEN!

Jag vaknade under förmiddagen dagen därpå, liggandes på rygg i en soffa med ena armen utsträckt mot golvet, där min hand fortfarande höll i en halvdrucken ölburk. När jag tittade på min Rolandförstärkare så var alla kontroller uppskruvade till max. Alla!

Nu hade vi inte bara använt vår sånganläggning till att sjunga i. Melker hade talat om för oss att nästan all mark i trakten tillhörde någon närig storbonde, kallad Västlandabonden. Sånt tyckte vi inte om. Så när vi blivit tillräckligt i gasen så öppnade vi gavelfönstret åt det håll där den förmodat onda storbonden antogs ha sitt gods och skrek ut otidigheter på högsta volym över den annars så fridfulla och pastorala idyllen. Svordomar och förolämpningar ekade över nejden denna vackra och stjärnklara natt.

En liten sorglighet i sammanhanget var att Melker hade rotat fram gamla stenkakor ur en garderob, vilka jag har ett bildminne av att vi spelade på någon gammal vevgrammofon. Dessvärre var ju ingen av oss särskilt nykter. Det är möjligt att vi dansade runt eller nåt, vilket inte var så bra eftersom en del av plattorna låg utspridda över golvet. Till min stora sorg råkade jag trampa sönder bland annat en platta med Louis Armstrong. Det är så att hjärtat kan brista. Melker var inte lika sentimental utan bara garvade åt min vånda. På det stora hela var det i alla fall jävligt roligt!

Roligt blev det också, fast på ett något vemodigare vis, när vi alla samlades igen, 23 år senare, för en återträff på den tjeckiska restaurangen Svejk den 2 april år 2004; en fet och tunnhårig Storken, en lika tunnhårig Melker, en grånad Peter, en skallig Per - och en ännu lika långhårig och rockande HP - som anlände till krogen i sällskap med två unga brudar, vilka han ganska snart valde att göra sorti tillsammans med! HP var den enda av oss gamla rockare som fortfarande höll stilen!

Jag väntar med spänning på att Shylocks/Backbeats huvudpersoner själva ska skriva sin berättelse; Melker, HP, Per och Peter. - Peter påbörjade denna gärning 2003-2004, i och med skapandet av sin egen hemsida på MSN Groups, men det bidde en tumme så att säga. Det var Peters hemsidesprojekt som indirekt ledde till att jag själv började jobba med den här hemsidan/boken, så nu kastar jag tillbaks facklan till mina gamla vänner! Lycka till! Ett tips på vägen bara: Begränsa er...