"Den människa, som är född uti Väduren, låter sig beveka av ett ringa blod, han är okysk och haver ett trint ansikte, stora ögon, han bliver karg och förtruten, bliver snart vred och snart blid igen, och när han gör sig vred, då blive de ådror stora, som sitta framman uti hans panna, han plägar gärna hava ett ärr uti sitt huvud, han fruktar ock alltid för sina ögon, han mister ofta all sin egendom och gods, och vinner dock annat igen. Han önskar sig ofta dö, därtill bliver han icke alldeles fattig och arm, och ej heller ganska rik, och alltid brukar han sin handel uti sitt fädernesland... ...Han bliver den bäste ibland sina bröder, och överlever sin fader, han avlar ock läraktige barn."
Ur Den gamla svenska bondepraktikan
Jag var ett ganska storvuxet barn på cirka 4,5 kilo, med stora runda och välmående kinder likt gamla tiders grosshandlare. Personalen på Sabbatsbergs BB gav mig därför inte oväntat smeknamnet "Grosshandlarn". Det sägs att jag var ett lugnt och stillsamt barn. "Du vet inte hur det är att ha barn!" brukade Mammas vänner säga henne. Fast jag skrek mig igenom dopet. Jag döptes i Tyska kyrkan i Gamla stan, vilket var ganska naturligt med tanke på att min pappa var tysk.
Det första året av mitt liv bodde vi - Mamma, Pappa och jag - i Hökarängen, en förort som ligger några kilometer söder om Stockholms innerstad. Jag minns absolut ingenting ifrån denna första tid, men kanske fanns där en detalj som för alltid tog plats i mitt omedvetna. Ovanpå Söderledskyrkan invid Hökarängens tunnelbanestation hänger klockorna fritt och synligt. Kanske var det där jag för första gången såg klockornas dans och hörde deras sång. Kanske, men jag minns inget.
Det var ett omtumlande år ute i den stora världen utanför Hökarängen. Kubakrisen förde oss nästan fram till ett tredje förödande världskrig. Det andra vatikankonciliet, igångsatt under ledning av påven Johannes XXIII (23), kom att på ett genomgripande sätt förändra den katolska kyrkan. Man införde gudstjänst på folkspråken i stället för på enbart latin, initierade dialog med de andra kristna kyrkorna och försökte inom de flesta områden få den katolska kyrkan mer i samklang med sin tid. Det kanske viktigaste med det andra Vatikankonciliet var att man tog avstånd ifrån all form av antisemitism och att man öppnade upp för en dialog med de andra världsreligionerna.
Det finns också de som hävdar att 1962 var året då en ny tidsålder inleddes, vattumannens tidålder, den tid då ett nytt andligt uppvaknande ska vederfaras mänskligheten, just exakt den tidsålder som alla rökelsebrännande flumskallar kallar "New Age". Enligt en skrift som garanterat är "old age" så är emellertid själva dagen för min födelse, den tionde april, betydligt mer sinister. Den gamla svenska bondepraktikan listar trettiotre "förkastade dagar" vilka i april månad består av den tionde, sjuttonde samt artonde: "... Vilka människor som bliva födda på dessa dagar, de leva inte länge, leva de, få de stor armod". Ganska kört alltså. Även ifall jag nu hade blivit född i den nya gyllene tidsålderns gryning så hade jag alltså valt sämsta tänkbara dag.
Hade jag blivit född bara en dag tidigare så hade det varit på samma dag som Ingmar Bergman tog emot sin Oscar för filmen "Såsom i en spegel". Men platsen för min födelse var tydligen väl vald. Sverige hade under femtio- och sextiotalen dragit stor nytta av att vara ett av få industriländer som undsluppit det andra världskriget och låg därför bra till för att kapa åt sig en betydande del av det ekonomiska uppsvinget som följde efter kriget. Vi var framgångsrika på många områden. Ishockey-VM vanns - kors i taket - av Sverige detta år. Gång efter annan brukar Lennart Hylands klassiska TV-referat höras till svartvita och gryniga bilder: "Den gliiider in i MÅÅÅL!!"
Hyland, förresten. Det var dessutom detta år som det klassiska TV-programmet "Hylands hörna" visades för första gången liksom det populära programmet "Fråga Lund", där några lärda män på ett underhållande vis besvarade allmänhetens undringar i vetenskapliga frågor. Premiär var det också för Svensktoppen i radio, med Egon Kjerrman som programledare.
Mer specifikt så var platsen för min födelse alltså Stockholm, en stad stadd i kraftig förändring. Redan ett årtionde tidigare hade allting börjat. Någonstans mellan Malmskillnadsgatan och Sergelgatan, 1952, satte en arbetare en borrmaskin i gatan och rivningen av de gamla Klarakvarteren tog sin början. Ett årtionde senare var resultatet den så kallade "riksgropen". Detta väldiga sår i stadsbilden skulle senare fyllas upp av bland annat Sergels torg, kulturhuset samt senare Gallerian, vilken skulle få en särskild betydelse under en något senare period.
Vissa saker känns som om de skulle ha funnits i Stockholm i evigheters evighet, som till exempel Vasamuseet på Djurgården. Men det var 1962 som det invigdes. Själva vraket bärgades 1961, efter att ha legat på botten i 333 år. (Skeppet och museet håller sedan 1990 till i en ny byggnad.) Att besöka Moderna museet på ön strax intill, nämligen Skeppsholmen, kallas i folkmun ibland för att "gå och kolla på geten". Robert Rauschenbergs uppstoppade get med ett bildäck runt magen har väl närmast blivit ett signum för museet. 1962 var året då geten kom dit.
Detta var också året för Svenska ords första revy "Gröna Hund" på Gröna lund. Hjärnorna bakom Svenska ord var inga mindre än Hans Alfredsson och (sedan 1980 avlidne) Tage Danielsson, alltså de folkkära och nästan alltid tankeväckande humoristerna Hasse och Tage; ofta spirituella, alltid underhållande. För något yngre läsare kan man beskriva dem och deras följe som ett dåtidens "Killinggäng" fast med den skillnaden att de hade empati och något att säga.
Om jag nu ändå är inne på underhållning, bättre eller sämre, så kanske jag bör nämna några personer som föddes samma år som jag. Ser man till Sverige så finns där bland andra artisten och låtskrivaren Mauro Scocco samt boogie-fanatikern med förkärlek för stora och prisvärda baltiska symfoniorkestrar, Robert Wells. Kända skribenter och/eller författare födda detta år är Liza Marklund och Mare Kandre. (Mare Kandre sjöng också i industrirockbandet Ruhr och var något slags polares polare, jag kände henne dock inte personligen.) Mest kända sextiotvåa inom svensk sport torde väl vara längdskidåkaren Gunde Svan.
Lyfter man blicken en smula och ser ut över världen så finner man i samma årgång exempelvis skådespelare som Jodie Foster, Tom Cruise, Demi Moore, Jim Carrey och Jennifer Jason Leigh. Kända personer inom musiken är Axl Rose, sångare och "enfant terrible" i Guns and Roses, samt sångerskan Cheryl Crow. De flesta i Red Hot Chilli Peppers är också sextiotvåor liksom medlemmarna i Sugar Cubes, isländskan Björks gamla band. Den engelske humoristen och transvestiten Eddie Izzard hör till samma årgång.
| Apropå filmskådespelare etc. så är detta biljetten ifrån mitt första biobesök 1966. Enligt Mamma så satt jag helt fascinerad och tittade.. ..på hur sekundvisaren rörde sig på biografsalongens stora klocka. - Det kan inte ha varit en alltför spännande film.
|
Bland dem som lämnade jordelivet 1962 fanns Marilyn Monroe, om vars död det spekulerats en hel del. Där fanns den tyska författaren och nobelpristagaren Herman Hesse. Ett spektakulärt dödsfall var den högt uppsatte SS-officeren Adolf Eichmanns hängning i Israel, vilken ägde rum efter att den israeliska säkerhetstjänsten lokaliserat och kidnappat honom i Sydamerika och sedan ställt honom inför rätta för de omfattande krigsförbrytelser han utfört i nazismens namn. Där fanns också en person som avled samma dag som jag föddes - alltså den tionde april - och det var den förste basisten i Beatles, Stuart Sutcliffe. (Han var också erkänd konstnär.) Beatles släppte sedan sin första singel i eget namn den 5/10. Det gick visst ganska bra för dem sedan...
Året efter skulle jag och min familj komma att flytta till det oansenliga Mariehäll i Bromma, mycket nära Bromma flygfält, travbanan Solvalla och den lilla kommunalt självständiga enklaven Sundbyberg. Mariehäll skulle bli min barndoms plats, ett litet isolat i sextiotalets Sverige.
|
